Vissa bilister...

Jag hade inte alls tänkt skriva om detta idag men känner mig nödd och tvungen då problemet inte minskar utan snarare ökar. 

Jag läste följande eminenta text från allas vår "Cykelkatten": Varför gör du så mot våra barn?

Tråkigt nog hade jag en nästan identisk upplevelse förra veckan. Det är inte första gången och dessvärre är jag övertygad om att det inte är sista gången det inträffar heller. Den siste idioten är inte född och dessvärre har många av dem körkort. 

Följande episod utspelade sig i Växjö:

Jag är ute och på en träningsrunda. Tänker ta det lugnt den här dagen som för övrigt är strålande med sol och en lekfull bris. Humöret är på topp. Ut ur staden kör jag genom stadsdelen Öjaby på väg i riktning mot flygplatsen. Där finns en tämligen bred cykelväg som jag till större delen av sträckan färdas på. Men lite längre fram ser jag tre stycken mammor med barnvagnar som går i bredd och pratar och skrattar. Jag ser dem i god tid och eftersom jag anser att de också har rätt att gå någonstans smyger jag mig inte på dem i 35 km/h och tjoar och skriker. Istället glider jag ut i den tomma körbanan när tillfälle ges. Jag sneglar över axeln och där är fritt. Men inte så länge. Efter en mycket kort stund är där en bil. Mycket märkligt då jag håller 36km/h enligt min cykeldator och vägen där är begränsad till 40 km/h så det borde inte vara möjligt inom det tidsspannet. Vägen är för övrigt tom så omkörning går trots allt bra om man nu har bråttom. 

Bilägaren kör dock inte om. Han lägger sig istället bakom mig och tutar. Jag låtsas inte höra och bevärdigar honom inte med en blick. Detta förargar bilföraren något oerhört och vederbörande hänger sig nu på signalhornet. Jag fortsätter att nonchalera honom eftersom det går bra att passera om så önskas. Nu är bilföraren så arg så att han, det är förstås en han, kastar sig om mig i olaglig fart för att sedan tvärt svänga in framför mig. Han placerar sig nogsamt till höger, nära den trottoarkant som finns där för att jag inte skall komma förbi och tvärnitar. Allt för att jag skall skada mig, köra in i bilen eller tvingas välta mot stenkanten. Jag lyckas emellertid med balansakten att klämma mig mellan bilen och kanten, vika mig åt sidan för att inte få backspegeln i sidan och vingla ut framför bilen. Jag skiter fortfarande i fanskapet men slår ut med armarna för att visa vad jag tycker om tilltaget. Bilen står kvar. Han blinkar vänster och svänger av några meter senare efter den gamla konsumbutiken. Han var framme. 

Det jag funderar på vad det är som gör att de här människorna anser att de har rätt att hota andra med fysiskt våld eller som i det här fallet medvetet försöka skada någon bara för att de blir upprörda. Den här gången fanns det goda grunder till att jag inte befann mig på cykelvägen. Vilket för övrigt ändå inte är lämpligt när jag färdas i de farterna men det är nu en annan diskussion som förhoppningsvis blir överflödig då det nya lagförslaget om vart cyklar får befinna sig går igenom. I vilket fall som helst har man inte rätt att bruka våld mot sin omgivning för att man anser att de uppträder fel. 

Jag undrar om de agerar på samma vis när de interagerar med omgivningen i andra sammanhang. På arbetet, i affären, i lunchkön eller på fotbollsträningen. Högst troligt är att dessa individer inte gör det eftesom de då skulle hamna bak lås och bom. Frågan är då varför det tydligen är ok när man omger sig med något ton plåt på vägen?

På den frågan har jag inget svar.


/ J - oskadd men för hur länge?