Rottne T o R

- Eller Bike Bros on tour

Årets första gemensamma mountainbiketur för min del är avklarad. Det är endast den tredje för året för övrigt så solokvistrundorna har inte heller rosat marknaden. Eftersom det skulle bli några mil totalt med anknytningscykling dit och hem utöver själva rundan så hade jag studerat vädersidorna med visst intresse. De var märkligt disparata. Yr och Klart hävdade västliga vindar runt 8 m/s och temperatur på 8-9 grader med en viss risk för regn. SMHI var överens på temperaturfronten men drog till med 17-22m/s i vind vilket är en enorm skillnad. Förklaringen återfinns i att de även skriver ut byvind. Vilket det verkligen var. Det blev spännande. Att cykla i stormbyar adderar en dimension. Fråga dem som körde Östgötaloppet igår!

När man äntligen hittar en verkstad är det fel sort...

För att hinna i tid startade jag i vad som får räknas otta för min del. Innan klockan åtta! Kallt och kyligt men inget regn. Någorlunda väl klädd med en förhoppning om att få sällskap begav jag mig iväg ut mot Sandsbro för att kliva på det gamla smalspåret där. Tanken var att bli ikappcyklad av de andra från Växjö som skulle åt samma håll. Så blev det inte. Frågade en förvirrad hundägare i skogen om han sett några galna cyklister passera men han hummade något nekande. Jag sneglade därför över axeln med jämna mellanrum nästan väntades på att bli överkörd av en dånande klunga. På vägen ut mot Rottne såg jag ett flertal rådjur. Min bestämda åsikt är att man inte skall trampa så tidigt att de inte hunnit gå och lägga sig än. 

Väl framme frös jag som en hund efter att ha stått stilla ett tag. Lätt svettig i snålblåst klädd för att röra på mig. Fick värma mig inomhus. Efter hand droppade allt fler in och jag tycker nog att det blev en rekorderlig skara för att vara en tidig söndagmorgon i Rottne. Jag tror vi var runt femton eller så och det var en blandad skara velocipedryttare från de mer oerfarna till de något mer rutinerade. 

Början till samling vid pumpen, eller snarare strax bredvid

Efter hand noterade jag att ett visst cykelmärke uppenbarligen haft försäljningssuccé i den här byn. Alla körde banne mig Bros-cyklar. Undantaget var min Cube och ett par Specialized. Det fick mig att tänka på att en ny cykel inte vore fel. 

Rundan vi körde gick ut från Rottne på asfalt/grusväg och skogsbilväg via Löpanäs, Brittatorp och Målajord för att sedan vika in på det gamla smalspåret och vidare mot Braås. En vacker, blåsig och gemytlig runda. Men det jag redan visste om bygderna besannades en smula. Det är ont om stigar i de här delarna. Det är lite för mycket stora sjöar i vägen vilket begränsar utsträckningen av stigar. Därför blev det mer ett distanspass på grusväg än ett renodlat Mtb-pass. Men tanken var också att alla skulle kunna hänga med oavsett tidigare bakgrund så det var gott så. 

Fotopaus vid Braåsverken. Vid det här laget hade några cyklister tagit en annan sträckning

Strax innan Braås passerar man den gamla varningsskylten för strutsfarm vilket jag tycker är lika roligt varje gång eftersom den numera återfinns halvvägs in i en granplantering. Min typ av humor.

Det banan saknade i tekniksvårighet kompenserades till viss del med höjdmeter. Världen börjar luta när man kommer norr om Rottne upp mot Drev/Hornaryd och Braås. Därför blev det runt femhundra höjdmeter eller så om jag minns rätt. Min kroppskonstitution är inte riktigt omstöpt för den sortens verksamhet än så det tog sin tribut trots allt. Träning finns där man söker den. 

Afterbike med Rasmus - mack-katten

Efter avslutad tur blev det en stunds Afterbike i Rottne motorverkstads fikarum i sällskap med mack-katten Rasmus som höll uppsikt över oss. Det var länge sen en kopp kaffe smakade så gott. 

Stilla tempo men de totalt sju och en halv milen för min del kändes ändå till slut. Särskilt som det var motvind hem. Jag och H som slog följe försökte öka tempot på tillbaka mot Växjö. Men det gick väl inte så attans fort i motvinden även om vi nog ökade något. Som tur var skyddade träden en aning mot de värsta överfallen. 

När vi kom till Sandsbro var det bara att skratta åt eländet. Det friskade i rejält nere vid Helgasjöns strand där det öppnar upp och vinden låg rakt emot oss. Gässen red vågorna aggressivt ute på sjön och vi kom knappt framåt för en stund. Den jobbigaste biten på hela turen var de sista tre kilometrarna hem!

/ J - inte motvalls men motvinds