Grand Prix Båstad

- Sveriges hårdaste och mest okända GP-lopp?

Cykeltävlingarna förföljer mig tycks det. Dit jag åker tävlas det.  Det är väl knappt någon som kommer att tro mig när jag berättar att det faktiskt är ren slump att jag befann mig i Båstad exakt samma helg som ett nytt GP-lopp såg dagens ljus liksom det var ett rent sammanträffande att Norseman gick av stapeln när vi befann oss i trakterna av Eidfjord, Norge härförleden. 

Sveriges mest danska cykellopp?

I helgen har det nämligen varit cykeltävling eller snarare motionslopp av det hårdare slaget. För första gången har Grand Prix Båstad genomförts. Det är alltid kul med nya tillskott i motions/tävlingskalendern men det mest intressanta med det här loppet är kanske att arrangörerna är från vårt södra grannland. Bakom initiativet står Danska gigtföreningen uppbackad av bl a danska polisens idrottsförening. Med på skutan är även Båstad kommun som gärna gör sig känd som "eventkommun", Hotell Skansen och Mercedes. 

Banan är osedvanligt tuff och brutal för att vara i detta land och även det kan vi tacka danskarna för. De lockas av "sitt" närmsta berg och många cyklister söderifrån brukar inta vägarna i och kring Båstad under helgerna hela cykelsäsongen.

En banprofil som utmanar

Sträckningen kan köras antingen 4 varv (62km) eller 8 varv (124km) och i det senare fallet samlar man ihop till 2600 höjdmeter eller 325 per varv.

Bakom de slitsamma metrarna uppåt återfinns backen från hamnen upp till torget som dessutom är på kullersten samt de två större klättringarna uppför Boarpsbacken från Norrvikens trädgårdar och framförallt den fruktade Tarrabacken. Den är faktiskt i paritet med en och annan "Muur" i Belgien. Inte så rasande lång med internationella mått mätt men desto brantare. 

Kurvan vid Buena Vista innan det brantar till ordentligt

Mer än ett akut anfall av kramp inträffade här

Därför hade ett bergspris lagts med start från basen av stigningen vid den stora boken och de jobbigaste 1600 metrarna som följer innan backen planar ut något. Undertecknad kan intyga att stigningen är riktigt jobbig. Den inleds med ett svagt motlut redan efter nittiograderssvängen in från Köpmansgatan så farten in i backen blir inte så hög. Redan vid basen kommer en knäppa på cirka 11-12% som bränner till i låren. Strax därefter passerar man "Buena Vista" och s-kurvan där det nyper till ordentligt och där bjuds det på hela 19% motlut ett tag. Det branta partiet är relativt långt och konstant varefter det planar ut något till kanske 6-7% följt av en sista jobbig puckel när krafterna tryter.

Tekniken uppför skiftade. Många tvingades zick-zacka bitvis

Jag kunde förstås som publik inte låta bli att cykla med två gånger uppför ivrigt hejande. Det var ansträngande särskilt som det kom en attans störtskur under tiden.

Svängen från Köpmansgatan in mot Tarrabacken

Snabbaste tid uppför fick passande nog blivande segraren Nils Bradtberg som tog de 1600 metrarna på 5.20.

Även utför var banan bitvis teknisk. Erikstorpsvägen har något parti som överstiger 20%  och regnskurarna gjorde vägen hal. Sen varnades för att en bonde råkat plöja ut en rejäl mängd jord över vägen vid ett ställe som förvandlades till lera i regnet. 

Strax innan start

Till start kom någonstans mellan 250-300 cyklister varav en överväldigande majoritet var danskar av det enkla skälet att loppet inte marknadsförts alls i Sverige. Tror jag räknade till fem svenskar eller så i startlistan. Även den manliga dominansen var stor men några starka kvinnor återfanns på startlinjen. När jag talade med en av arrangörerna sade de att de medvetet valt att smyga igång arrangemanget för att det inte skulle bli för stort. Jag hoppas verkligen att det återkommer!

Bradtberg inne på tredje varvet på väg utför

Att det var en hård bana märktes tidigt. Trots att det var masterstart de första två kilometrarna skiljde det mer än tio minuter mellan täten och de sista cyklisterna redan efter första loopen och första passagen av Boarpsbacken. Redan på andra varvet hade den blivande segraren ryckt och dragit ifrån en jagande klunga på tiotalet cyklister med flera minuter. Det avståndet växte sen stadigt efter en stabil solokörning under de följande tio milen. Efterhand glesnade leden betänkligt. Många körde den kortare etappen och av de som valde den långa fick många kämpa för att ens ta sig i mål. 

Avancerad resultatrapportering under loppets gång

Loppet var mycket proffsigt arrangerat med stor mängd flaggvakter vilket var välbehövligt eftersom vägarna inte var avlysta och knappast kan bli det med tanke på att genomfartsleden genom Båstad är enda vägen ut på Bjäre och Torekov som inte innebär rejäla omvägar för övrig trafik. Det fanns även många följemotorcyklar under loppet och resultatrapporteringen var föredömlig. Varvtider och backtider kunde följas kontinuerligt vid mål och via internet. 

Vinnaren i ensam majestät

Eftersom det inte gjorts särskilt mycket reklam för evenemanget så var publiksiffrorna ytterst modesta. Det är någonting som potential att utvecklas. 

Jag hoppas verkligen det här är ett lopp som kommit för att stanna. Det är inte många platser i detta land som kan erbjuda den här typen av förutsättningar för ett tufft lopp på landsväg. Det skulle väl vara Huskvarna då men närheten till Danmark gör att Båstad GP har alla möjligheter att växa och frodas.  

/ J - entusiastisk påhejare