- Örkendistans, cykelmek och livet efter
Det syns inte alltid på utsidan. Men jag cyklar för livet igen. Tänker - andas, trampa, cykla i framhjulsriktning. Det gäller att hålla fast i styret bestämt så det inte rycker och flyr bort. Omständigheter ställer till det.
Hållbarhet nolla, hållbarhet nolla....
Men för att börja från början så återvänder vi till slutet av cykelturen och därefter. Upp och ned är livet och min cykel har en knaktendens. Som ni väl vet är det inte alltid helt enkelt att lokalisera. Men i det här fallet är orsaken oftast uppenbar. Vanligtvis är det sadelstolpen som behöver fettas om. Efter regn kommer...knak som ni vet. Därför fixade jag den tänkbara källan till oljud innan turen. Men det hjälpte inte det minsta. Tvärtom faktiskt.
När det var dags för fikapaus kollade jag därför några uppenbara problemområden som snabblås och klingbultar. Det visade sig dessvärre vara vevlagret. Hela vevpartiet glappade nog två millimeter vilket är ett avgrundsdjup i sammanhanget. Plockade bort vevpartiet när jag kom hem. Fettade om gängor och skruvade tillbaks samt kontrollerade att alla nödvändiga bultar satt åt som de skulle. Det hjälpte inte mycket. Blev kanske aningen bättre. Men som Edvall sjöng "Visst är det bätter men int' är det bra"
Det hela hade inte känts så farligt om det inte vore för att jag bytte nämnda komponent i höstas så den har inte gått mer än 250 mil. Bedrövligt anser jag. Är det någon som vet om det är normal standard för de nya utanpåliggande lagren? Engångslager? Originalet som förvisso väger mer och sägs vara mindre styvt hade gått mer än 30000 km. En viss skillnad i hållbarhet.
Hållbarhet nolla?
Själva cyklingen knakade inte lika mycket. Vätterninflytandet var påtagligt om morgonen och vi var tolv personer som samlades vid simhallen för avfärd för lördagsdistans. Rundan blev Örken runt. En sjö med kuperade omgivningar vilket leder till en konditionsnyttig sträckning med runt 1000 höjdmeter fördelade på 11 mil.
Farten var inledningsvis ytterst modest. Delvis berodde det på den påtagliga och friska motvinden vi tampades med. Det blåste för ovanlighets skull från norr och därför varade kämpandet upp till Ramkvilla där vi svängde höger och fick sidvind. Men där börjar ju Hörjesås med totalt närmare 130 höjdmeter och en brantaste del som närmar sig 14% även om det bara är ett kortare parti. Annars runt de tio.
Backen kräver sin tribut och jag är glad över att det sen bär nedåt. Libbhults ängar gav inget nytt rekord utför även om gränsen 80 km/h ligger retfullt nära. Men kände inte för hastighetshetspressande för stunden och då skall man inte satsa utför. Då kommer olyckorna och det är både kladdigt och stökigt för medcyklisterna. Sen avskyr jag ljudet av den egna kroppen när den dunsar hårt i marken eller än värre mot bilplåt.
Vad cyklister gör bäst!
Sen fika och därefter fikaben vid start. Alla ser ut som geleråttor på cyklarna ett tag.
Vid stoppet stannade jag även diverse telefonappar jag utvärderar. Håller för stunden på med att jämföra bland andra "Endomondo" som jag haft en längre tid med "Svettig" som är kopplad till min träningsdagbok på Cykla.se (som även har systersidor som jogg.se, tri.se och skid.se för den som är lagd åt det hållet). Ber att få återkomma i ämnet.
Efter pausen visade sig min återhämtning fungera och jag blev allt piggare. Kände mig som ett lokomotiv som kunde hålla på bra länge och tuffa på. På slutet blev det därför något av en burnout och det gick konstant runt de fyrtio från rondellen i Rottne till Sandsbro. Snittet upp rejält de sista milen.
Sen kan man fråga sig hur det kommer sig att cykelrelaterade mekproblem alltid tycks uppstå när cykelverkstäder är stängda?
/ J - den ofrivillige mekaren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar