söndag 24 november 2013

Solen skiner alltid i november

- Bramstorp tur och retur


Dags att kavla upp imaginära skjortärmar och spotta i ovalkig näve och hugga i. Det kroppsliga förfallet har nått nya avgrundsdjup. Tid att ändra på det. 

Har inte cyklat på evigheter. Mountainbike ut i kylan, det går inte längre att förneka att det är kallt. 

Men titta är det inte...? JO, det är det...

Såg en skylt och följde den i jakt på den döda dagsformen.

Viloplats för den döda fysiken?

Funderade kring hur fort det kan gå att rasera något som tagit så lång tid att bygga upp. 

Någonstans mellan funderingarna och verkligheten hittad jag födsloplatsen för alla koägg. 

Ursprung?

For in mellan träd och grenar in i skymningslandet mellan trötthet och ork, hopp och förtvivlan. Ibland speglade den döende solen sig masungsröd mot tallstammarna.

Bron till skymningslandet, över till andra sidan

Berg och dalbanedag det här med både bra och dåliga stunder. Vaknade till sol och telefonsignal med dystra tidender. Någon jag håller kär skall opereras efter olycka. Oro.

Mötte sen ett rådjur och vi stannade båda upp och insåg att det var dags att vända och där skiljdes våra vägar för gott och vi gick var och en åt sitt. 

Väl hemma upptäckte jag att jag frös. 

/ J - nedkyld

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar