- Eller svaret på allting är 42
Svaret på livet, universum och allting är ju 42 om man får tro Douglas Adams. Och det talet har tydligen med dagens datum att göra har jag förstått.
Dagen började i arla gryning med barnsång och brandlarm. I mitt sömndruckna tillstånd trodde jag först att det var min väckarklocka som löpte amok men så var icke fallet. Nu vet vi i alla fall att brandvarnaren fungerar och att tomtebloss kan utlösa den. Efter att kaoset lagt sig kunde jag konstatera att tårta och sång på sängkanten och en god espresso till det är inte att förakta som en bra start på morgonen.
När jag ändå var uppe fick jag för mig att den här lediga dagen kunde inledas med en cykeltur. Det verkar inte bättre än att min vikt/formkurva inte nått equilibrium ännu. Vikten skenar värre än en exponentialfunktion. Och den bilden var inte tillfredsställande där jag låg i min varma säng efter att ha skjutsat barnen till dagis och skola. Utanför var det grått, kallt och mörkt men rivstartande av nya planer har aldrig skadat. Delar av mig ville ligga kvar men det liksom kliade i kroppen och sen var beslutet fattat, upp, ut och iväg bar det.
Min regim har inte varit nådig, här behövs ett nytt styre,
träningsdags!
Vid starten duggade det lätt och jag undrade i mitt stilla sinne om novembergrått är en färg? Redan efter ett par hundra meter fick jag grus i ögat som sedan blev kvar där i mer än två timmar. Det grumlade min syn på omvärlden och kanske omdömet. Annars tänktes det mer än det trampades idag. Tankarna snurrade avsevärt fortare än pedalerna.
Jag tog det medvetet lugnt då träningsomstarter inte gagnas av att man har konstant blodsmak i munnen och i minnet och dessutom har jag de senaste veckorna drabbats av ett kraftigt illamående när jag tagit i ordentligt vid träning, varför vet jag inte. Uppe vid Telestadsåkrarna stannade jag och tog en bild, Växjö vaknar - uppenbarligen tidigare än jag.
Växjö vaknar
I världen fanns inget ljus men solen kämpade mot det grå och såg ut att kunna nå framgång så småningom. Jag cyklade på med musik i lurarna och löv under däcken. Det var blött, skitigt och råfuktigt. Lera lite här och var på cykeln och mig. Det luktar höst och kyla i antågande.
Växjöruntrundan fick det bli idag eftersom jag inte orkade tänka så här på morgonen och den är lagom lång med sina fyra mil.
Jag stannade bortom sundet för att ta en bild och tankarna surrade i huvudet som vore det en bikupa. Plötsligt tänkte jag på att det vore gott med en banan och på att Öster åkte ur allsvenskan igen. Frågan är varför jag kom att tänka på det jag som inte ens gillar fotboll? Möjligen för att jag dryftade ärendet med herr S för någon dag sedan. Sen slutade jag att tänka på det och då bröt solen igenom molnen. Det tog jag som ett tecken på att jag aldrig mer ska tänka på fotboll. Jag glömde äta min banan.
Nej, det är ingen instagrameffekt,
hösten är verkligen så grå om morgonen
Det gick ganska bra att cykla idag men inte fort. Grundformen finns där men inte dagsformen som hastigt insomnat. Vet att morgonträning inte är min fason, men nu är det gjort.
Om jag känner mig så mycket visare vet jag inte och frågan till svaret 42 undflyr mig ännu. Men fyrtiotvå är ett mycket snyggare tal än fyrtioett i största allmänhet.
/ J - inte mycket klokare men en aning äldre
*G Fawkes var för övrigt anställd som vasall under en tid och gick då faktiskt under namnet John
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar