Tisdagens cykling

- Skogscykling

Benämningen "mountainbike" är väl inte helt adekvat när man i huvudsak cyklar i Småland. Skogscykel ligger väl närmare till hands. Men och annan mer eller mindre brant kulle måste dock passeras. Och bristen på höjdmeter per stigning kompenseras tämligen väl av frekvensen. Motluten duggar tätt här i skogen och de kryddas med en och annan granrot och stenbumling. 

Tänkte där jag trampade på i den kvava fuktiga sommarhettan igår att jag inte riktigt förstår mig på dem som inte gillar viss sorts cykling. De där som hävdar att skogsbilvägar och gud förbjude, grusvägar inte är riktig mountainbike. Eller tvärtom de som kör enbart Cykelvasan och inte kan tänka sig lite bök och stök på en slingrande skogsstig. Det är olika typer av njutning det handlar om. Det finns heller ingen anledning att inte kombinera de två ytterligheterna och allt där emellan enligt mig. Men det är klart har man valt en cykel extremt anpassad åt ena eller andra hållet så begränsar det förstås möjligheterna drastiskt. En heldämpad AM-hoj (eller valfri variant på det temat) med femton centimeters slag är väl inte helt kul att köra skogsbilväg med efter ett tag och ett odämpat kolfibermonster blir rätt skakig efter ett par timmar på blandat underlag på mina små stigletarexkursioner. Även om jag själv körde odämpat de första fem, sex åren. 

En bit "oriktig" mtb-cykling

För ska man nu tala om "riktigt" så vete tusan. Vad är det? Terrängcykling har förekommit sen cykelns barndom. Faktum är ju att alla vägar från början var så enkla att all form av cykling mer eller mindre var av den typen. Sen har benämningarna och diversifieringen börjat florera hej vilt de sista åren. Mest för att sälja mer prylar hävdar jag. 

Men det var ett sidospår. Och sådana letade jag efter igår. Jakten gick i trakterna av Gårdsby och Gasslanda. För att komma dit körde jag över Trollebacke vilket är en rätt bra uppförsbacke. Efter lite blandad väg och stig tog allt slut. Och marken blev blöt. Eller kunde varit blöt eftersom det var en mosse. Men i år var den mer eller mindre uttorkad. Dock var den tungtrampad. De som undrar vad man skall ha lätta växlar och lillklingor till är välkomna att försöka på någon form av "raceutväxling" på det underlaget. Att alls ta sig fram ens på de lättaste växlarna är jobbigt nog. 

Tungtrampad mosse. Det SKA finnas en stig där någonstans

Någonstans strax därefter blev jag en aning stressad för en stund. Kom på att jag hade rendez-vouz med C utanför Idrottskliniken på Norremark vid halv åtta och tiden var om inte knapp så i varje fall undflyende. Problemet var att där jag befann mig gick det inte att cykla fort alls. 

Ser någon en led? Jag har bråttom

I min iver att söka mig hemåt hade jag återigen gjort misstaget att förirra mig in på en vandringsled. Jag har kört den förut men det var några år sedan. På den tiden hinner det hända en hel del vill jag lova. En svensk variant på djungel hade hunnit etablera sig i den fordom grovstammiga storskogen. Sly, sly sly och lite sly. Till slut gick det bara inte köra vidare. Fick svälja förtreten och vända. Avskyr verkligen att vända. Det går emot allt, inte bara färdriktningen och bryter troligen mot någon naturlag. 

Kom tillbaks i tid efter lite drygt tre mils cykling. Cs spinningpass hade gått bra vilket inte var annat än väntat. Däremot hade jag varit bra nervös innan eftersom det var det första passet som instruktör på länge för hennes del vilket dock inte bekom C nämnvärt. På vägen därifrån inträffade däremot en fadäs inkluderande en före detta bruten fot, en kombipedal och en missuppfattning kring valet av färdriktning. Dock gick allt väl. Inga större skador inträffade vare sig på de inblandade eller på försöksdjur. Möjligen kan stoltheten fått sig en törn och ett blåmärke. 

När jag satt där och väntade var jag tvungen att ta ett kort på en cykel som stod där. Tyvärr dök inte ägaren upp så jag kunde upplysa vederbörande om att köregenskaperna i allt väsentligt blir bättre på cyklar om framgaffeln inte är vänd bak och fram! Det är inte många dämpargafflar som har bromsarna på baksidan, min gamla Pace EVO RC-36 undantaget. 

Originellt sätt att montera en framgaffel, samt fel!

Kom på att jag kanske borde plita ned någon rad om helgens Helgasjön runt som gick av stapeln i söndags. 

Återstår att se om jag orkar det. 

/ J - cyklar vidare i tillvaron