söndag 28 juli 2013

Torsdagens mountainbikerunda

- Äntligen en tur utan tekniskt krångel


I torsdags var jag rätt spänd på att se om de nya klingorna skulle fungera ihop med kassett och kedja. Teoretiskt sett skall det fungera utmärkt då allt är nytt men det är inte alltid verkligheten bryr sig om det. Det fanns dock bara ett sätt att undersöka saken. Att ge sig ut på en rejäl sväng. Tanken var dubbel då jag förutom att kolla prylar förstås tänkte träna inför kommande begivenhet. Det kanske äntligen kunde bli en första träning med Cykelvasafokus.

Med det i bakhuvudet siktade jag på att köra ungefär samma proportioner vad gäller underlag som gäller på loppet. Så just den här dagen par planen: ingen teknisk stig utan mer fokus på grusväg, skogsbilväg, bredare stig och någon bit asfalt. 

Men att sikta på något och att träffa är som bekant inte riktigt samma sak. Och vad gäller att träffa saker är det fullt möjligt för mig att missa en ladugård inifrån med ett luftgevär bör väl tilläggas. 

Därför dröjde det inte länge innan jag befann mig på en liten stig i en hage. Några sådana finns det mig veterligen inte på nämnda tävling. 

En mycket liten stig

Något större väg och kanske mer i stil med vad
jag tänkt mig från början

Den stökigare delen av stigvalet drog ned hastigheten och snittet markant men hissade mungiporna. Det är ganska vackert att cykla i sommarspenat även om det inte går fort. 

Bättre blev det inte när jag fick det dumma infallet att följa en bit vandringsled efter att jag lämnat Vikensved och Risinge bakom mig. Vad vi ibland kallar leder i Sverige är väl kanske inte direkt smickrande och något som bör nämnas i turistbroschyrer. Plötsligt var jag ute på en serie kalhyggen och det var ytterst svårt att se någon markering eller stig överhuvudtaget för den delen. Men rejäl terrängcykling blev det. Nu med ännu lägre fart.  

Där någonstans finns tydlingen en stig. Sen blev det värre

Till slut lyckades jag krångla mig ut ur snåren och vidare in i Åryd. Efter att ha lekt satellit runt samhället ett par varv begav jag mig vidare. 

Hittade en jätteloka värd namnet

Körde runt ett par dammar, följde lite mer led och passerade järnvägen vid något tillfälle. 

Det är något estetiskt med järnvägar
särskilt om man ligger på dem

Det gick snabbt att konstatera att det mekaniska fungerade bättre än jag den här aftonen. Det gick inte köra fort helt enkelt. Ställde om fokus en smula och bestämde mig för att det fick bli ett mer uttalat distanspass. Eller så kom jag inte riktigt ut från skogen där jag tänkt mig och hade längre hem än jag trott...jag minns inte vilket. 

Jag var tydligen lite sydöst om Ingelstad eller något sånt. Styrde kosan dit, letade upp banvallen och började harva hemåt. Gick fortare på det underlaget och jag småletade spår efter eskapader som en något förfriskad cyklist möjligen kunde ha lämnat efter sig på väg hem från en fest jag hört talas om.  

Vid det här laget var jag dock rätt trött. Distansen började närma sig sex mil och en del av dem hade spenderats i skog utan stig och på kalhyggen. Kom på mig själv med att undra vart alla insekter är. Har knappt sett en mygga i år. Tack torkan. 

Solnedgången smög sig på och var vacker som sig bör.

Dagen dör

Det blev runt 65 km som avverkades. Jag var nöjd med det och det var en bra cykeltur men kanske inte så bra träning. Själen fick sitt men kroppen var trött.


/ J - helt enkelt

2 kommentarer:

  1. Du hamnade på fel del av leden:-)

    SvaraRadera
  2. Jepp, gjorde ju det! :-) Har annars cyklat flera delar av såväl Höglandsleden som Sigfridsleden.

    SvaraRadera