- Får ibland stora konsekvenser
I livet som i cyklingen kan det vara de små sakerna som avgör helheten. Det kanske inte handlar om fjärilar i Peking men kanske om sadlar och millimeter, relationer och orden som yttras.
Den totala kraftlösheten i benen verkar sakta ge med sig intimt kopplad till millimeter på sadelstolpen som den varit. Har nu kört två strålande vackra turer i högsommarväder. Nu kan solskenssamvetet vara lugnt, jag kan luta mig tillbaks när det blir ruskväder igen och säga att jag utnyttjade de vackra dagar som var. Sverige visade sig från sin bästa sida - sol med ljum sommarbris som i den här delen av världen för med sig doft av barrmattor och varma insjöar.
Det har varit ett par korta turer då jag kört med C som äntligen kan sitta på en cykel igen efter en olycka som resulterade i komplicerad fotfraktur. En spik, två märlor och en vajer samt några månader senare på säsongen efter bland annat en missad Vätternrunda är hon tillbaks på cykeln igen. Mycket roligt att se hur cykligheten spritter i benen på fler än mig. Och den sprillans nya Cannondalen glittrar ikapp med ett allt bredare leende.
Första rundan skarvade jag efteråt iväg ett par mil extra på egen hand och passade då på att sänka sadelhöjden ytterligare eftersom jag kände de så karaktäristiska begynnande smärtorna på framsidan av knät som indikerar att man sitter för högt. Och se på tusan...där var den! Kraften i benen, inte som i bra dagsform men slumrande i alla fall. Det går plötsligt använda vaderna igen och hela låret kan jobba istället för bara utsidan. Passade på att köra ett lite snabbare varv på min långintevallbana runt Fyllerydsskogen. Den är drygt milen lång (10,3km) knixig på några ställen och passerar någon väg och en cykelväg. Inte idealisk men jag kör den ibland som farttest. Sista varvet gick med runt35 eller så i snitt. Det är en helt ok fart på den banan.
I resten av livet får orden yttras med millimeterprecision annars riskerar även den stolpen att hamna fel. Stolpe ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar