Man ska inte väga sig. Det misstaget gjorde jag nu i veckan. Det gav vid handen att jag borde bli avsevärt längre. Ja, eller tappa vikt och det mycket och omgående. Kolhydratladdningen inför Vättern har satt sig runt magen istället för i glykogendepåerna så trots tämligen rejäla doser trampande har jag gått upp i vikt över sommaren.
Skämt åsido, Vättern har faktiskt förstört min form på så vis att nästan all övrig träning förutom distanspass på landsvägscykel kommit på skam. Uppehåll från styrketräning, ingen mountainbike och inga snedsteg i löparspåret. Och när själva sjövarvet var över så dog tillfälligt intresset för att cykla på väg ett tag. Paras det med en och annan djupdykning i kylskåpet så blir resultatet därefter. Den där rundan är förödande för formen.
Efter Ränneslättsturen i söndags har jag dessutom vilat från träning i dagarna tre. Minns knappt när det hände sist. Skall ändra på det nu. Dags att köra hårt ett tag igen. Långpromenaderna skall återupptas, löpningen påbörjas igen och cyklingen bli mer diversifierad.
Tyvärr går cyklarna just nu sönder i skift och lagom till att det är dags att hämta landsvägscykeln från service där den fått nya broms/växelhandtag och styrlinda efter kraschen som föregick Vättern så åkte mountainbiken in på reparation. Det var bakhjulet som höll en generalrepetition i Skåne och en Eksjörunda innan en eker gick igen. Det är dock inte så skevt den här gången. Frågan som återstår att besvara är väl om det är spänningar i hjulet eller inte. Om det är det så ryker det snart igen. Bäst att ha lite mental förberedelse för det eftersom det i så fall behövs ersättas på något vis.
Imorgon ska jag montera den nya sadeln och pedalerna på racern. Efter det är alla "kontaktytor" på cykeln bytta och den är så återställd den blir. Allt får bekänna färg under en "premiärrunda" imorgon. Vädret ser ut att inbjuda till det. Enligt klart.se blir det en strålande sommardag imorgon med perfekt cykeltemperatur strax över tjugo grader, ingen nederbörd och nästan ingen vind.
Den turen får ingå i min viktbekämpningskampanj som började idag med ett dubbelpass bestående av styrketräning följt av löpning. Körde tämligen tunga vikter på mage och ryggövningar. Ska mittsektionen vara omfångsrik kan den banne mig vara stark också.
Målet tidigare i år var att gå ned till under 90 kilo till slutet av sommaren. Ett tag var jag på god väg då vågen sniglade sig nedåt 94 kilo. Nu har den spänstigt studsat uppåt och parkerat sig strax under tresiffrigt, 99 kg. Jäkligt surt. Det är mycket som ska sättas i rörelse när det skall accelereras och det kan möjligen bidra till att förklara det kraschade bakhjulet.
Men det får mig att ännu mer vilja införa viktklasser i cykling efter förebild från t ex kampsporter. Tror bestämt att jag skulle vara en farlig motståndare i tungviktsklassen.
/ J - med för mycket smak för livets goda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar