lördag 6 juli 2013

Det stämmer inte

- Det var inte bättre förr


I alla fall inte i det mycket korta perspektivet. Cyklingen idag kändes ju så mycket bättre än den igår. Det tar jag som empiriskt stöd för ovanstående påstående. Möjligen kan underlaget tyckas skralt men jag klamrar mig fast vid positiva tendenser och även om inte benen var med mig idag heller var de väsentligt mycket bättre än förra turen vilket trots allt får betraktas som ett fall framåt.  

Igår

Eftersom mina cyklar har beslutat sig för att behöva reparation växelvis var det nu dags att befria racern från Växjö cykelservice ömma omvårdnad. Lösensumman var dessvärre något mer omfattande än vanligt och mer än vad mitt konto tålde för stunden upplyste mig kortläsaren om så en raid på cykelsparkontot fick göras. Trotjänaren hade fått nya broms/växelhandtag, styrlinda samt nya vajrar och höljen och det kostar på. Väl hemkommen beslöt jag för att se till att de sista punkterna för återställandet bockades av. Nya pedaler och sadel monterades omgående. 

Nygammal sadel snart fastskruvad. Det vill säga nytt exemplar av
 beprövad modell - Selle Italia SLR XP, sitter nu på alla tre cyklarna.

Eftersom jag inte orkade släpa fram mekstället
fick det bli badrumsmekande. 

Nytrimmad racer. Nu är allt det som gick sönder äntligen bytt.

Själva monteringen gick ovanligt lätt och smidigt. Sadeln är ju av samma märke och modell som den tidigare så det behövdes inte ändras något med inställningarna. Fram med vattenpasset för att kolla att den satt horisontellt, måtta rätt i längsled sen dra fast. Pedalerna gick lätt att få av och ännu en gång är jag glad för att jag brukar dra av dem och fetta om dem med jämna mellanrum. 

Det är mycket som är bytt för året: pedaler, vevlager, styre, styrstam, styrlinda, broms/växelhandtag, sadel, vajrar och höljen, kedjor och kassetter. Inte mycket som är kvar av ursprungscykeln. Det är väl den enda fördelen med krascher.

Dags för en provrunda för att se hur det blev. Jag har inte cyklat något sen Ränneslätt så det var hög tid i vilket fall som helst. Hann väl ungefär tio meter innan jag insåg att det skulle bli en tung dag i sadeln. Benen hängde där som några  döda bihang och tänkte inte alls delta frivilligt. 

Den observante kan ha noterat att antalet ekrar i hjulen på de två mekbilderna ovan inte stämmer överens. Det beror på att det inte bara vara benen som ville dö den här dagen utan även bakhjulet. Någonstans i närheten av Risinge sa det "klonk" om cykeln. Tyckte inte det var så märkligt först eftersom de nya handtagens något mer distinka eller åtminstone mer högljudda växlingar lät något åt det hållet. Mer Campa och Sramlikt tyckte jag först. Levde i förvissningen om att det var en växling som gått fel fram till dess att jag försökte bromsa. Men då började bromsarna hugga och det var bara att inse att bakhjulet var kört - skevt med en eker av. Turen hade hunnit bli under en mil gammal. Inget annat att göra än att vända hemåt för hjulbyte. Tur att jag numera har andra att byta med. 

Men lite jobb blev det allt. Ned i källaren och fram med mekstället. Först på med däck och slangar på Mavichjulen. Tyvärr innebär det även att bromsarna måste justeras eftersom fälgarna har annan bredd. Ja just det kedjan måste också bytas då jag kör med två stycken, en till varje kassett. Och sen justera om växlarna så de passar kedjelinjen på det andra bakhjulet. Sen var det detaljen med att jag tappat bort en hjulmagnet till datorn. Var tvungen att lösa den detaljen. Kniv, en gammal magnet från en mtb och epoxy så var det fixat. Den går nog inte att demontera igen. 

Gjorde sen ett försök att fortsätta med bedrövligheten. Det var trist. Körde det jag tvungen till, några få mil, närmare bestämt fyra. Sen sket jag i det hela. Inte ens vädret var så fint som utlovat. Cykeln fungerade utmärkt men inte jag. Inte alls faktiskt. 

Idag

Lördagsträning med Lammhultcyklisterna blev det idag gårdagen till trots. Jag tvekade länge då jag även var inbjuden till en lunch som hade varit trevlig att bevista. Jag är ändå mannen som kan ge tvehågsenheten ett ansikte. 

Anlände till starten vid simhallen i lagom tid för avfärd. Det var rätt många som dykt upp och det blev två olika turer. En norrut med högre tempo, fler backar och planerad längd runt fem timmar. Visste inte om att det planerades så jag hade inte med mig vare sig bars, gels eller dylikt. En banan och vatten var vad jag medförde som vanligt på träningar. Men det var lika bra det för jag hade inte hängt med länge med de benen jag hade igår och som tydligen dröjde sig kvar idag. 

Körde därför söderut med övriga i den andra gruppen som följde en ytterst sympatisk runda lagd av Anders som sträckte sig ut via Torne, Huluvik och Hackekvarn till Urshult för att sedan gå via Sirkön, Kalvsvik och Torpa hem. Inalles runt 11 mil blev det på strax under fyra timmar i strålande sommarsol. 

Ett rejält fikastopp på vägen blev det som brukligt är på lördagsturer. 

Banläggare i gott sällskap. Micke gömmer sig i skuggan

Fler glada fikacyklister. Det är en viktig komponent i träning

Ett par satsade på rejäl fika, ägg- och ansjovismacka och öl!

Dagens runda blev en rejäl vitamininjektion för min del. Vackert väder, trevligt sällskap och fin bana. Det enda som inte alls stämde var mina ben. De var nästan lika döda som igår. Särskilt i början av turen. Prövade att hänga med på en tillfällig fartökning när vi körde på 126an ett tag innan Hackekvarn. Tungt var det även om det gick. Tyvärr gjorde det nästan ont i benen när jag tog i. Seg och trött. 

Fick en liten vink om delförklaring när Per påpekade att jag kanske satt lite högre än jag brukar. Inte bra när andra noterar det! Jo, det stämde. Stannade och sänkte sadeln runt 4 mm. Troligen är rälsen på den nya sadeln lite högre än på det äldre exemplaret. Efter det kändes det något bättre. En annan kom jag på själv då jag erinrade mig att jag trots allt kört rätt tung styrketräning för benen i torsdags och då även körde löpning för första gången på en månad. 

Efter den tämligen långa fikapausen fick vi till rätt lugn men bra cykling i gruppen. Mot slutet av den när vi närmade oss stan igen kände jag ändå att det fanns ett embryo till dagsform i benen. Det gjorde inte riktigt lika jäkla ont längre. Bra. 

Tillbaks vid simhallen igen

Jakten på dagsformen fortsätter och nästa del kommer troligen redan imorgon. Nu blir det TdF i efterhand då jag faktiskt inte hunnit se dagens bergsetapp än. 

/ J - lördagsturssolskenscyklist

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar