- Åsen och jag
Ett fenomen jag stött på i olika former genom livet är det speciella förhållandet människor som bor i närheten av mäktig natur får till sin omgivning. Hav, fjäll, floder eller stora skogar formar inte bara naturen utan även människorna som bor och lever i närheten av dem. I det här fallet handlar det om Båstad och både havet och Hallandsåsen. Man talar om "uppe på åsen", "på andra sidan" och "bortom" åsen. Även om det inte är en alp eller ett fjäll så dominerar den sin omgivning. Och havet ligger där det ligger. I detta påtagliga möte mellan elementen ligger Båstad och där kan man cykla.
Jag har varit där en långhelg av helt andra orsaker men en cykel fick följa med som förkläde och det ångrar jag sannerligen inte. Det blev sammanlagt två rejäla backrundor på åsen och en återhämtningstur i den plattare delen av världen i riktning mot Skummeslöv under helgen.
Hela helgen bjöd på strålande sommarväder och salta bad både före och efter trampandet. Allt med underbart sällskap och god mat samt rejäla mängder glass. Det är väl så livet skall vara? Första doppet blev dock lite av ett spabehandling då en blåsig kust innebar höga och roliga vågor men också en rejäl soppa av tång, alger och sjögräs. När man klev upp såg man ut som något som kommit upp ur en lagun i känd skräckfilm.
När jag ändå var på plats var jag sugen på att klara av ett antal höjdmeter på cykel. Brydde mig inte så mycket om fart utan fäste mer vikt vid att det skulle gå uppför. Hade ambitionen att köra i princip alla kända och några mindre kända backar upp- och ned för den här delen av åsen och tror jag lyckades med det.
Lägger en länk till Bikeroutetoaster då det efterfrågats av några stycken som är på väg att köra i samma del av världen. Grundrutten med lite variationer såg ut ungefär så här:
Länk till Bikeroutetoaster: Backträing Båstad III
Antalet höjdmeter stämmer inte exakt, de blir något fler i verkligheten
särkilt när man kör "fel".
Den inkluderar de flesta kända backar och stigningar i området såsom: Boarpsvägen (Norrvikens trädgårdar), Italienska vägen, Erikstorpsvägen, Karstorpsvägen, Tarravägen, Lyavägen, Axelstorpsvägen, Nötte backar, Mäshultsvägen (till "Utsikten"), Fylkeskungavägen (till "Nivå 125"), Postridarens väg, och Brantekällavägen ("Hasslövsbacken").
I den här lutande delen av världen körde jag även så jag fick ta backarna såväl uppför som nedför för att få uppleva dem åt båda håll. För att addera till svårighetsgraden bjöds det på "skånska alper" i form av frisk vind på fredagens tur vilket gjorde att det inte gick att vila nämnvärt ens där det var platt uppe på höjden. Extra påtagligt blev det när jag körde förbi Bjäre golfklubb på fredagen. Sen finns förstås fler stigningar på södra sidan av åsen från Torekov med omnejd, i Hasslövstrakten - bland annat "Börkeredsbacken" och bort mot Vallåsen. Men de får jag ta en annan gång.
Cykelhelgen i siffror
Under fredagen blev distansen 72 km och på den tiden klarades 1100 höjdmeter av på tiden 2.45. Puls medel/max: 129/165.
Lördagen innebar 81 km och 1524 höjdmeter på 3.15. Puls medel/max: 132/166. Passade då även på att slå någon form av hastighetsrekord för mig på svenska vägar med 77,3 km/h nedför Nöttebackar, sen hård inbromsning innan den mycket grova järnvägspassagen med tillhörande kurva. Såg framför mig hur mina hjul förvandlades till åttor annars.
De brantaste partierna jag hittat ligger på runt 16% i delar av Tarrabacken och vägen upp till Erikstorp. Även någon passage på Axelstorpsvägen närmar sig den lutningen. Märkte där att min utväxling på 39-25 är lite för tung för dem. Fick stå upp och bryta på lättaste växel. Blir inte mycket flyt i cyklingen då. Annars fungerar det bra upp till 10-11% men över det blir det väl tungt.
Cykelhelgen i bilder
Datorkalibrering på gång
Jag noterade i efterhand att jag inte riktigt kan lita på GPS i telefonen helt och fullt när det gäller antalet höjdmeter. Min Endomondo visar därför lite fel. Den säger exempelvis att jag inte varit lägre än 48 m ö h vilket uppenbarligen inte stämmer som kan ses på bilden ovan. Stannade vid stranden för att få exakt lufttryck och höjd på datorn.
Kort fotopaus på mitten av
Erikstorpsvägen, till höger i bild lutar det 16%
När det gäller lutning är det här starten på en av de värsta, Tarrabacken,
ca 150 höjdmeter på 1910m ger nästan 8% i snitt och brantaste 400 m på 13,8%
Maxlutning kring 16-18%
På toppen av Karstorpsbacken med Laholmsbukten i fonden
och delen av åsen ovanför Järnvägen med bl a "Nivå 125" till höger i bild.
Lyavägen kördes både utför och uppför. Här lutar det nedåt.
Sinarpsvägen. I bakgrunden kan vägen utför
Nöttebackar skymtas. Där slogs hastighetsrekord
med 77,3 km/h.
Uppe på åsen finns ett helt nät av små, vackra asfalterade vägar och där kan mycket tid spenderas
Den gamla riksvägen tillhör en av de mindre och är smalare än många cykelvägar här hemma
Även ett par kortare besök på sydsidan av åsen gjordes.
I fjärran syns Kullen.
Vyn som kan beskådas när man passerat "Kafe Utsikten" och
befinner sig på Finsbovägen. Laholmsbukten från ovan.
För att få någorlunda korrekt höjdangivelsen använde jag såväl telefonens GPS, höjdangivelse på Bikeroutetoaster och framförallt min cykeldator med barometrisk höjdmätning som källor. Datorn kalibrerades vid havsnivå för säkerhets skull. Rundan jag länkat till ovan är lagd för att få så många höjmeter på så kort sträcka som möjligt. Det går naturligtvis få fler om man väljer att köra en kort "åtta" eller så runt runt men det är jag inte intresserad av.
Annars kan sägas om helgen och Båstad att jag vet vart alla semestrande stockholmare befinner sig som inte är på Gotland. Man kan ställa sig frågan om alla frisörer i den kungliga hufvudstaden använder sig av samma nyans av blont? Antalet blondiner med stora svarta solglasögon i öppna bilar är mycket stort. Sportbilstätheten är rasande hög vid den här tiden på året och en enkel spaning ger vid handen att förutom de vanliga flådiga mercorna och "beamers" så finns det gott om exklusiva Land-Rovers och Rollsar. Förutom Porschar är Jaggor och Maserati populära sportbilsmärken. En och annan Ferrari och Lambo sticker ut. Men roligast tyckte jag nog att den här gamla Bond-klassikern var så den förevigade jag:
Aston Martin DB5, sticker ut bland alla
tyska och italienska vrålåk
Att leva vid foten av ett berg och vid vattnets rand gör något med psyket. Första gången jag tänkte på det var nog när jag besökte Kjeaasen i Norge. Där är det extrema förhållanden och då blir det extra tydligt. Så nära men ändå så avlägset sina grannar. I Skåneland är närheten till allt påtaglig, särskilt den till havet. Det är ändå något visst med utsikt och fria vidder. Nästa gång jag ser det är troligen i Båstad igen. Och sen skulle det visst köras en tripp uppåt Sälen till. Även där är det vackert.
/ J - letar efter skönheten vid foten av åsen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar