Kommentar till KM

- En snabbreplik

Det känns som den finns anledning att återvända till det komplexa ämnet "tävling, träning och motion" och dessa begrepps inbördes relation. Ska lägga ut texten kring det när jag har tid och ork. För stunden nöjer jag mig med en kort replik.

Jag har förstått att några uppfattat mitt förra text om KM som någon form av kritik mot arrangemanget och idén som sådan. Det var verkligen inte meningen. Vad jag däremot funderar över en del är mitt eget deltagande i dylika aktiviteter i framtiden. Grundfrågan rör varför man deltar i tävlingar överhuvudtaget.

Visst kan även jag bli starkare och bättre. Det har jag redan blivit jämfört med föregående säsong för övrigt.  Om jag bara tränar mer, hårdare och smartare samt tappar en ansenlig mängd kilon kommer säkert mer fart och acceleration. Men frågan är om jag vill det. Har jag lust att lägga ned den tid och energi det kräver? Varför cyklar jag? Vad är målet med mitt intresse - är det att hela tiden bli bättre? Och vad tusan menas med "bättre" om man är motionär? Avses att orka längre distanser? Bli generellt snabbare och öka snitthastigheter solo eller på Vätternrundor eller är det resultat i tävlingar som räknas? Svaret är som ni kanske märker inte alldeles givet.

Det är också en fråga som många fler än jag tycks ställa sig då antalet deltagare i motionslopp av olika typer ökat rejält de sista åren samtidigt som kurvan för antalet tävlande inte följer den utvecklingen. 

Jag tävlar nämligen inte i syfte att bli bäst. Därtill har jag verkligen inte förutsättningarna av massor av orsaker. Jag gör det ibland för att det är roligt. Därmed inte sagt att jag inte försöker att göra mitt bästa när jag väl är på plats på startlinjen och visst har även jag ett visst mått av tävlingsinstinkt, det kan de som känner mig intyga. Det vore även att förringa de som är bättre än mig att säga att "jag tog ändå inte i". Det gör jag visst, så in i helvete kan jag väl tillägga.

Men jag cyklar för att det är en av mina passioner. Det är något jag brinner för och det är en ständig källa till glädje. Ibland även till bedrövelse men väcker ofta starka känslor. Men i grund och botten är det förbaskat roligt och jag vill att det så skall förbli. Då gäller det ibland att stanna upp och fundera på hur man bäst uppnår det målet. 

/ J - på väg ut i skogen