Lördagsträning

- Växjötrampetrundan med efterspel

Det var tusan vad mycket cykel i olika former det blivit de sista dagarna. Om vi tar det i omvänd kronologisk ordning så ska det snart spisas färsk pasta med hemgjord pesto som hyllning till starten av Giro d'Italia 2013. Missade inledningen men har precis sett Cavendish makalösa spurt där han tvingas backa ett par meter för att sedan runda fyra konkurrenter den sista biten in till mållinjen. Den mannen kan trampa på en pedal han. 

Dagens uppladdning med Italiensk inspiration 

Fick på Eurosport efter att för en stund sedan kommit hem från jourläkarcentralen vid Strandbjörket. Milt tvingad dit av omtänksamma cykelvänner som inte tyckte att det såg bra ut när jag efter träningen klämde till bulan som täckte såret på armbågen jag ådrog mig i fredags och det rann något ur såret. Mycket av något. 

Tack vare sällskapet kom jag dit jag skulle. Herr K höll koll på våra cyklar och fru K på mig. Eftersom sköterskan som tog hand om min armbåge efter en tämligen lång väntstund var en vänlig själ så fick jag återbesökstid senare på kvällen. Kön var annars närmast oändligt lång och roligare saker kan man göra en lördagskväll än att spendera den i väntrum i väntan på en läkare. Kanske är det någon slemsäck eller något som gått sönder. Det återstår att se...

...tillbaks ett antal timmar senare, inte alla spenderade på vårdcentral tack och lov men några stycken gick det åt. Tyvärr blev resultatet inte vad jag hoppats på. Domen var att jag egentligen ska vila i minst tio dagar vilket inte kommer att ske. Men morgondagens Mtb-pass blir inställt och jag kommer inte att köra med frifartsgruppen på måndag. Det visar sig att jag lyckats med bedriften att få in någon oerhört aggressiv bakterie i mig och som följd en omfattande infektion som bara kan botas med Heracillin. Tabletterna är märkligt stora och ska tas i frikostiga doser men är nödvändiga. Läkaren hade inte sett något så snabbt förlopp på länge konstaterade han. Såret varade sig kraftigt redan efter några timmar och det bokstavligen rann ur det när han undersökte det. Sådant skall tydligen inte uppnås förrän efter tre fyra dagar. Sår tycks vara som en god ost - de behöver mogna. Lite pedagogiskt blev det då jag alltid drabbas av samma plötsliga ångest när jag är hos läkare över att allt ska vara inbillat och att jag upptagit någons tid i onödan. 

Lördagsmys

Nu känns kroppen känns för jäklig och jag liksom svider på insidan. Feberhet men utan feber och en öm armbåge. 

Tydligen är det inte tänkt att jag skall cykla mountainbike i år. I alla fall inte imorgon som tänkt var. Fan.

Olyckskorparna tycks inte cirkla riktigt lika mycket kring landsvägscykling för stunden så racern fick rastas i förmiddags. Runt 13 mil på kommande veckas Växjötrampetbana blev facit. Vi var ett rejält gäng som samlades utanför simhallen som vanligt för lördagsträning. Tre fartgrupper räckte det till även om den långsammaste var rätt liten. Stommen i den snabbare gruppen utgjordes av delar av sub8.30-gruppen. 

En tämligen munter motvind underhöll oss vägen ut ur stan och vidare söderut. Efter som det blåste de "vanliga" vindarna från SV så blev det ändå mer markant när vi lämnat vändpunkten i Rävemåla och styrde kosan mot Tingsryd och Urshult. Belöningen i form av lite vind i ryggen hägrade där bortom fikapausen. 

Syftet med dagens pass var delvis att känna på hur samarbetet i gruppen fungerar inför kommande utmaning.  Känslan efteråt är att det finns hopp om inte för mänskligheten så i alla fall för att några ska köra fort runt en sjö. Särskilt på slutet fick vi ihop det och växlingar började flyta smidigare och tempot såväl upp som nerför backar blev allt bättre. Det som behövs är finslipande av detaljer som hastigheten på de två leden och hur "överlämningen" till nästa man sker i växlingsögonblicket. Kan man få till de momenten bättre så vinns mycket kraft och därmed fart i längden. Sen behöver vi som kollektiv känna av något högre hastigheter. Idag landade snittet någonstans runt 34 km/h och det skall upp till 36,5 km/h eller så om en dryg månad och därtill hållas betydligt längre. Eventuellt kan ett test av farten genomföras på torsdagens motionslopp. 

Jag svävar lite på målet angående hastighet eftersom min j-a cykeldator behagade lägga av för gott innan träningen. Den känner av magneten och sensorn reagerar men något med kontaktstiften eller dylikt gör att den inte registrerar något alls. Jag har nu tröttnat på skiten och köper en ny dator på måndag. Aldrig mer trådlöst. Helt värdelöst, har hört argumentet att sladdar kan fastna etcetera men det tror jag inte ett dugg på eftersom jag kört i skogen över tjugo år utan att trassla in sladdar trots närkontakt med diverse geologiska formationer och snårig flora. Sen äter sändarna batterier till frukost och är det bara kallt och blött nog så är de inte pålitliga heller. Blä!

Annars kan det sägas om turen att det var en riktigt rolig och bra runda. Själva banan är väl inte den absolut bästa men den går bitvis genom vackra nejder. Sol och värme är ett ovant fenomen så långt på den här säsongen men jag lyckades klä mig väl. Körde dock med knickers och inte korta byxor mest beroende på att jag vill skydda min nya tatuering till dess att den läkt något mer.

Borde kanske förstått att dagen skulle sluta illa då en svart katt faktiskt passerade över vägen i närheten av Rävemåla. Jag är inte skrockfull men det gick ju åt skogen som sagt. 

Från början var det inte tänkt att snabbgruppen skulle ta någon fikapaus. Men en lördagstur utan fika kändes märkligt så ett stopp vid vid Kurrebo, Lunnabacken fick det bli. Riktigt goda kakor där för övrigt. Åt en bit blåbärspaj med frikostiga mängder vaniljsås.

Lunnabacken och colafrossa 

Enda gången min cykel får vara i ledning

Efter fikat gick det bitvis rätt snabbt hemåt Sol, medvind och fulla med om inte kraft så i alla fall kakor gjorde att vi kände oss lite morska. 

Återstoden av snabbgruppen pratar lite taktik och 

utbyter erfarenheter 

Förhoppningen om att ta sig runt Vättern på under åtta och en halv timma lever kvar. Enda skuggan är väl att klungan stadigt krymper för tillfället. Hur det går återstår förstås att se. Nu ska jag vila mig i form och eftersom det inte blir någon söndagsträning hinner jag berätta slutet på sagan om Cuben som ville bli cykel, dramatiska premiärturer och en cykelfärgad torsdag. På återseende!

/ J - omplåstrad