10 minuter tog det...

...innan jag vurpade!

Tänkte förtälja något om hur den skadade armbågen som jag berättade om igår uppkom. Min nygamla mountainbike var äntligen återbördad till husse och det var dags att pröva skogsstigar för första gången på länge. Jag hade först tänkt att ta en runda på torsdagskvällen för att testa lite inställningar och dylikt men det hann bli rätt sent innan jag var hemma och dagen hade varit lång och intensiv och tagit sin tribut. Jag var för trött helt enkelt. 

Men nu var det dags. Strålande vårväder och torra stigar. Runt hörnet finns en liten skogsdunge som ibland går under det grandiosa namnet "Fagrabäcksskogen". Där finns en rolig och rätt enkel mtb-slinga som är utmärkt för testkörningar. Tanken var att känna lite på däcks- och dämpartryck samt avvägning mellan fram- och bakdämpare. Den här ramen har längre slaglängd bak än den förra så jag förväntade mig något annorlunda uppträdande. 

Cube AMS 110, döpt till "Black Beauty II"

Det första jag noterade var att växlar och bromsar fungerade närmast klanderfritt. Inte alltid det gör det när man donat med hojen. Den nya 180 mm skivan bak som ersatt den gamla 160 mm är dock grotesk! Den ser ut som en MC- eller downhillbroms och väger troligtvis därefter. Nu är vikten inget större problem då cykeln ändå är ett bojsänke. Det som retade mig var dock att den vibrerar och tjöt rätt rejält när man bromsar "mellanhårt". Ska pröva att gå över den med lite bromsrengöringsvätska. Förhoppningsvis hjälper det om det bara kommit lite fett eller olja på skivan. Annars vete fan.

Bromsskiva från en MC månne?

Efter något varv på asfalt runt kvarteret så var det tekniska färdigkollat och jag satsade på skogsdungen. In bland träd över stock och sten for jag. Körde ett halvt varv på slingan och vände sedan för att köra "rätt" håll, det vill säga medsols. Satsade inte direkt utan tog det lugnt. Tanken var att köra stilla i ett par timmar och öva teknik. Det var trots allt årets första mountainbiketur. Den varade exakt tio minuter innan olyckan var framme.

Jag kom till stigens enda hinder, ett miniatyrdrop kanske 30 eller möjligen 40 cm högt. Vanligtvis kan man köra över det tämligen odramatiskt. Idag tog jag det lugnt, för lugnt skulle det visa sig. Dämparen var rätt mjuk fram och neg ordentligt. Det i kombination med min ringrostighet på mtb och den nya bakdelen på cykeln som gav mig en rejäl åsnekick skickade mig över styret. Det gick inte särskilt fort men i backen for jag och det hårt. Lyckades placera min armbåge på en spetsig sten och cykeln hamnade på fel sida, växelsidan, när den landade.

Gjorde som alla normalt funtade cyklister for upp på benen och kontrollerade cykeln. Inga synliga jätterepor på nya ramen och hjulen verkade raka, puh, skönt! Hoppade upp på sadeln och hann inte många meter innan jag hörde ett karakterisitiskt skrapande. Av från cykeln och började undersöka, lät lite som en vajer gick emot ekrarna. Såg då tyvärr att växelföraren försökte vara social med ekrarna i bakhjulet och förstod att växelörat fått sig en rejäl smäll. Svor en ramsa som inte lämpar sig för skrift och tog ett stadigt tag med händerna och försökte bända tillbaks den igen. Något som verkade ha lyckats för vad jag kunde avgöra senare så verkar växlarna fungera tämligen distinkt. Skall nog ta den till cykeldoktor för snabbkonsultation i vilket fall som helst.

Ett misslyckat försök att skaffa vassare armbågar?

Det var då jag upptäckte att allt inte stod riktigt rätt till. När jag tittade ned såg jag en stor droppe blod på min svarta sko. Och en till på marken. Det smärtade lite i armbågen och det droppade blod. Skit också. Det var inte vad jag tänkt mig. Begav mig till det närbelägna hemmet för att få tillgång till verktyg och mitt extra växelöra om det skulle behöva bytas. Tänkte passa på att tvätta såret också men tittade mest på det i badrumsspegeln, tog en bild med mobilen och tänkte att det ser lite "köttigt" ut men det får klara sig till senare.

Det blödde en del men inte så farligt och det stelnade rätt fort i fartvinden. Trampade till närbelägna Fyllerydsskogen och körde drygt en timma där. Återbesökte några favoritstigar och tog ett varv på Växjö stigcyklisters projekt "El Plomo", en kortare runda på någon kilometer med lite hopp, doserade kurvor och dylika muntrationer. Det bultade i armen och molvärkte i bakgrunden men inte värre än att det gick trampa på. Kände i låren att styrketräningen från i torsdagsmorse satt i så någon kraft att tala om fanns inte att tillgå. Men vad gjorde det när solen sken och det luktade barrmatta och cykeln verkade fungera.

I Fyllerydsskogen blodvite till trots

Efter en och en halv timma tyckte jag det fick vara nog med teknikträning för dagen särskilt då det vankades långdistans på lördagsträningen och den var tänkt att gå i Vätternfart om planerna höll. Jag hade även tänkt att för första gången i år deltaga i söndagens mtb-träning. Så jag begav mig den korta vägen hem. Det är bra med skog runt knuten när man bor i stan.

Tycker mycket om doften i torr skog

Väl hemma klämde jag in både mig och cykeln i badrummet då jag inte orkade gå igenom den omfattande fastlåsningproceduren i källaren. Det var då det hände. Jag lyfte armen av någon anledning och det sa "splatch" och halva väggen bredvid toaletten var nedsprejad med blod och annat kul. Såg ut som någon obehaglig scen från CSI. Svor lite åt det också liksom åt växeln tidigare och försökte få tag i något att torka av väggen med. När jag sträckte mig efter rengöringsmedel droppade det stadigt äckelsaker  över hela golvet. Till slut såg badrummet och halva min lägenhet ut som ett mindre slakthus efter min jakt på mer trasor och hushållspapper. 

Fick till slut bort allt kladd och förpassade mig in i duschen. Efteråt tejpade jag över såret med vad jag hade, micropore. Tog dock inte lång tid innan det blödde igenom. Det tog flera timmar innan det slutade! Hann på den tiden att  fläcka ned ett par byxor, en tröja, en filt och någon kudde. Blev till slut förbannad och satte en fyrdubbel bit hushållspapper över såret och tejpade fast eländet med eltejp. Funkade väl sådär. 

Jag lyckades sent omsider somna men det bar sig inte bättre än att såret sprack även under natten med otrevligt resultat. Hann inte göra så mycket åt det på morgonkvisten då träningen med Lammhultcyklisterna hägrade och hur det gick har jag redan berättat.

/ J - försöker armbåga sig fram i livet