Cuben som ville bli cykel

- Rambrott, del 3

Dags för ytterligare ett kapitel i följetongen om Cuben som ville bli cykel. Det har dröjt lite sen sist och det är enbart mitt fel. I vintertider och flyttstök känns soliga barrdoftande skogsstigar avlägsna och utövar inte sin sedvanliga lockelse. Jag vet att man kan cykla i alla väder men de närmare tjugo grader som moder natur drämde till med häromdagen förtog raskt alla sådana lustar. Därför har cykelfixande kommit lite i skymundan och den stackars immigranten har fått sitta i karantän i en låda några månader. Men nu var det dags, tredje gången gillt - i försöken att förflytta mig och mitt halvdöda kadaver till cykel till Myresjö och Häggs.

Cube AMS CC XT ltd

Backar vi bandet lite så började allt som vanligt med ett logistikpussel med femhundra bitar. Har man inte körkort och bil så får man förlita sig på goda vänner och familj. Efter att ha lyckats få loss några alternativa tider från såväl mig själv som firma "Nilssons budservice", där man för all del får framföra fordonet själv, så ringdes det till Häggs. En som vanligt mycket glad och trevlig Sivert svarade varpå vi diskuterade standarder för vev- och styrlager och lite annat som kan tänkas ha ändrats på några år.  Den spännande frågan var nämligen hur mycket av mina ordinarie delar som passar på den nya ramen och hur mycket som måste beställas. Det mesta verkade vara klart och möte planerades. På fredag skulle en grandios make-over äga rum. Den vita svanen skulle bli svart.

Förberedd för den sista färden

Nu ringde det lite varningsklockor i bakhuvudet och jag var en aning beredd på att allt inte skulle gå riktigt så smidigt som det först verkade. Ser allt för enkelt ut brukar det lura lite komplikationer bakom hörnet. Det visade sig senare vara ett helt korrekt antagande.

Utan att vara alltför insatt i detaljer så vet jag att det är en jäkla soppa med standarder idag på gängor och lager. Så jag var mentalt förberedd på att vevlagret skulle vara för brett eller inte passa vevarna, att bromsarna inte skulle gå att montera eller något åt det hållet. 

Resan längs gråslasktrista riksvägar som dolde halktendenser mot höglandets böljande skogar gick smidigt och bra. Lite trafik och ingen cykel tappad bakom en vagn. 

Barndomsland för en liten kub

Det är ändå med visst vemod man lämnar sin vita springare som stått i stallet halva vintern och längtat ut. Och nej, jag personifierar inte alls döda ting.

Cirkeln är snart sluten, tillbaks igen...

Väl framme förspilldes ingen tid utan Sivert skred raskt till verket, upp med patienten på operationsbordet och fram med skalpellen eller i det här fallet kanske insexnyckeln. 

Patient på operationsbordet

Under tiden kunde jag inte hålla min nyfikenhet i schack. Där i sin lilla kokongkartong väntade min nya ram. Och jäklar vad snygg den var! Har sett bilder på nätet men visste inte riktigt om det var exakt densamma jag fått. Och den kändes väldigt lätt. Har ingen koll på exakta vikter och det var innan den förses med en rejäl klump metall i form av en dämpare. 

Cube AMS 110 - Jodå, snygg i verkligheten också!

Och typsnittet tror jag att jag gillar...

Tyvärr dröjde det inte länge innan vår ärade cykelmekaniker stötte på patrull. De lagerfunderaringar vi haft han aldrig bli aktuella. Istället gjordes det stopp vid station bakdämpare. Det visade sig att bredden på länkaget vid infästningen till dämparen inte var desamma mellan de två rammodellerna. Kan ha att göra med att min äldre AMS CC hade 100mm slag och den här varianten har 110mm eller med att de ändrat svingen på något annat vis. Den ser lite annorlunda ut idag noterade jag i förbifarten.

Ajdå...

Det är då det är guld värt att ha att göra med en bra, skicklig och framför allt klurig yrkesman. Efter en stunds funderande på kammaren och lite samspråk så kom vi fram till att det troligen behövdes beställas nya bussningar. När jag var på väg att lämna butiken kom dock Sivert fram till en snilledrag. Han rusade ut i butiken, fick tag i ett offer och kom snart tillbaks med en skalp. En styck dämpare med vidhängande bussningar av aktuell årsmodell. 

Det såg ut att lösa sig ändå! Men ack så man kan bedra sig. Så lätt ska det ju inte vara. Den variant av mtb jag hade är en liten specialare då Cube hade (kanske har?) för vana att göra mässmodeller som är någon slags mellanårsmodeller med specialspecifikation. I det här fallet innebär det att modellen med det grandiosa namnet Cube AMS CC ltd XT, är komplett XT-kittad, har en vit rebadämpare samt manitoudämpare bak.

Och det var kruxet, nu använder Cube Fox-dämpare i akterkastellet och de har naturligtvis inte exakt samma mått på infästningen som Manitou. Tillbaks till ruta noll.

The Cube Saga will continue...

Får vänta några veckor till men det kan det vara värt. Ser med spänning fram emot slutresultatet.


/ J - konstaterar att hur man än vänder sig har man dämparen bak!