Upptakt inför pölen runt

- Upptaktsmöte med Lammhultcyklisterna inför Vätternrundan

För att vara vinter och därmed inte egentlig cykelsäsong så händer det rätt mycket i klubben. Måndagturerna rullar på i vinterskrud, mtb-cupen har avslutats, funderingar kring crosstävlingar finslipas, årsfest avklarad och det planeras redan för nästa säsong. I det sistnämnda ingår upptakt till nästa års Vätternrunda. Så ett sådant möte gick av stapeln i torsdags.

Trenden med ökat intresse för de stora motionsloppen i Sverige märks även här med rekordmånga anmälda (83st) för att köra runt den stora sjön i klubbens regi.

Det innebär att Lammhultcyklisterna till nästa år har en hel startgrupp själva som sticker lite över sex på morgonen den 15 juni. Vi kommer att köra i lite olika fartgrupper; "sub Linné" (startar lite tidigare), "sub 12", "sub 10" och "sub 8.30".

Själv hade jag tänkt köra så fort jag kan och deltar därför i den snabbaste gruppen. Det blir min tredje vända och förhoppningsvis den snabbaste. Min premiär för två år sen avklarades på 9.27 efter att till stora delar har kört helt eller delvis solo. Räknade ut att jag kört 19 av de 30 milen i täten av en grupp eller klunga eller helt själv. Andra rundan klarades av i år med ett skönt sub-10 gäng från klubben och målsättningen nåddes med runt 9.46 i sluttid om jag minns rätt. Den turen blev lugn och inte särskilt ansträngande rent cykelmässigt för min del då dagsformen var god. Vädret däremot ställde till det och jag var inte långt ifrån att bryta redan halvvägs till Jönköping pga nedkylning. 

Som jag ser det finns det bara två vägar att gå härifrån. Endera strunta i det hela ett tag (jag kommer aldrig att bli en sådan som harvar runt sjön varje år) eller köra lite fortare.

Efter lite klassisk tvehågsenhet blev det till slut alternativ två,  att försöka köra fortare den tredje gången. Men varför inte under åtta timmar då det ändå är något av en magisk gräns för oss glada motionärer? Frågan är väl inte helt enkel att svara på men de flesta av oss i gruppen känner nog att det är så snabbt vi klarar. Detta gäller även mig. Några få kan troligen köra fortare än så men det går att konstatera att det är betydligen enklare att stryka tid i teorin än i praktiken. Äh, vad fan, vi kör på åtta istället...varför inte 7.45 när vi änder håller på? Det är lätt att sitta på ett upptaktsmöte och spåna. Men när man närmar sig toppen av sin egen förmåga är det inte längre lika lätt att kapa tider som det är när man kör lite lugnare. När farterna börjar krypa upp mot 40km/h i snitt går det fort, särkilt om man betänker att det inte är någon timma det handlar om utan en hel arbetsdag i sadeln.

Det kan väl tilläggas att de trettio milen runt Vättern är den längsta tur många av oss som inte är randonneurer företar oss. Det är också något längre än vad de flesta tävlingar eller etapper i lopp är. Så kort och gott är det jäkligt långt. Att dessutom köra rundan så fort man bara kan är jobbigt, jäkligt jobbigt. Därför blir även målet 8.30 en rejäl utmaning för många, däribland mig. Dags att börja träna...

/ J - sjörövaren