Tempus fugit

- Intervallträning?

Den senare tiden har av olika anledningar inneburit mycket lite träning för min del. Dels av personliga skäl och dels har fysiska krämpor, främst en efterhängsen benhinneinflammation, ställt till det ett tag men nu verkar den ha gett med sig. Skall det nu bli någon form som inte liknar ett päron till Vättern och andra begivenheter nästa år så är det dags att sätta fart. Tiden har en tendens att flyga iväg.  

Eftersom jag inte tillhör typen som är stolt ägare av tingestar som rullar, trainers, watt-cyklar och andra sofistikerade tortyrredskap så får jag klara mig ändå. Och spinning är väl inte min grej för att uttrycka det milt. Något pass då och då kan jag väl klara av men inte mer. Det där med att sitta still i en bil för att ta sig till en träningslokal för att sedan cykla som fan på något som är stationärt...jag vet inte jag, det är nog inte min "kopp te". Anledningen är nog att jag trots allt förknippar cykeln med glädje och intresse. För mig är den inte ett medel för att nå ett mål, att bli "vältränad", "snabbare", "bättre på tävling" eller vad det nu är. Cyklingen i sig är målet för mig.

Men för att komma iform får man då ta till andra medel, särskilt när det är november och mörkt och värre lär det bli framåt vintern. Det är jag och mr Balboa och i brist på långa trappor att springa uppför och döda djur att slå på så improviseras intervaller.

Det innebär att jag för närvarande testar två varianter. En ny och en som jag haft under en längre tid. Den äldsta är en långvariant som innebär ca20min intervall (i praktiken mindre om det går som det ska, 16-17min). Den körs på en bana som innebär en del svängar, en lång slakmota och något stopp ibland, lite GP betonad, och är 10,5km lång. Jag brukar köra ett varv som uppvärmning därefter så fort det bara går ett varv, sen lugnt igen. Vanligtvis 2 repetitioner och därmed ca 50km totalt.

I förrgår prövade jag en ny kortare variant. Min egen version på "fyror" som snarare blev "femmor". Lade helt enkelt en bana i en åtta där en slinga innebär återhämtning och den andra full fart. Högfartsdelen tar för närvarande runt 5min att avverka och är 3,1km. Skall väl tilläggas att den körs med en Crescent pendlarhoj och inte någon cross eller så. Körde sen den här banan fyra gånger efter uppvärmning. Sista delen fick agera avvärmning. Vet inte om det fungerar, det återstår att se. Men jobbigt som fan är det. Såg på grafen från pulsklockan att det åtminstone varit väldigt jämna toppar samt återhämtning under träningen. Överväger senare att korta av vilodelen som för närvarande är ungefär lika lång och därmed tar lite längre tid att köra. Skall även skaffa mig lite mer och ingående kunskap om pulsträning. Nu noterar jag mest hur det ser ut.

Sen blir det en del "fartlek" under de nuvarande måndagsturerna. Som det är upplagt brukar det bli hårdkörning på vissa partier för att sedan gå lite lugnare igen på andra. Igår var det dock värre. Jag åkte av i mörkret längst bort i rundan där skogen är som mörkast. Frånvaron av bra belysning gjorde att jag omöjligt kunde hänga på och fick se de fem andra i täten segla iväg. Kunde under resten av rundan se deras lysen lite då och då framför mig. Lyckades hålla jämna steg men låg hela tiden strax bakom. Mycket frustrerande och inte särskilt kul måste jag medge. Det blev aldrig någon lugnare körning där framme och jag fick köra solo större delen av rundan.

När vintern sen (om den nu kommer) slår till på riktigt så får träningen ändra karaktär. De nuvarande intervallbanorna gör sig inte så bra med en halv meter snö på. Får bli träning ute på mtb kompletterat med löpning. Det sistnämnda kan jag utföra i vilket jäkla väder som helst. Om jag nu får vara hel vill säga.

Det skall bli spännande att se om den här vinterträningsformen fungerar och ger något resultat. Idén är väl att i möjligaste mån konservera formen från i år så jag inte behöver börja helt från noll vilket varit fallet tidigare år.

Kan jag komma i så god form att jag kan köra ikapp tiden - det återstår att se.

/ J - av och på, av och på x4