Novemberkåsan

- En rapport från finalen på mountainbikecupen, deltävling 7

Då var det åter dags för den numera traditionsenliga avslutningen på Lammhultcyklisternas och Bike Bros mountainbikecup på och omkring Bökeberget i Lammhult. Årets Novemberkåsa är genomförd.

Bökeberget till vänster. Platsen för dagens eskapader.

De som kände sig manade

Att saluföra den som "en av höstens hårdaste" utmaningar var ingen överdrift. En krävande bana med rejält antal höjdmeter per varv samt ett sugande, lagom blött underlag. Lite grusväg men mest stig, inte så teknisk som helhet men med några knixiga passager iform av rötter uppför, ett djupt surhål samt en brant och hal nedförsbacke. Allt detta borgade för att samtliga som tog sig i mål såg en aning slitna ut. Jag gick ett varv runt banan och passade på att ta några bilder innan mörkret sänkte sig och blev för mycket för min enkla kamera.

Så här fin blir stigen när den prepareras med lövblås!

Surhål. Vattnet visade sig vara navdjupt.

Brant utförskörning aka rutschbana.

Loppet bjuder på ett spännande upplägg med två omgångar. Först körs 45min plus ett varv i dagsljus. Eller så mycket ljus det nu blir en gråmulen seneftermiddag i november. Därefter dags för en liten paus lagom lång för att spola av skitiga cyklar, klämma en gel och en pepparkaka samt montera pannlampor. Sen dags för omgång två med ytterligare 45min plus ett varv, den här gången i ett alltmer tilltagande mörker.

Cykeltvagning och förberedelse inför andra start

De tre första platserna från första rundan bjöds på ett litet försprång enligt jaktstartsmodell. Banans ca 2km klarades av på runt sju minuter för de snabbaste. Inte en helt lätt uppgift i mörker.

Och mörkret sänkte sig...

För att addera till spänningen var totalledaren i cupen frånvarande. Kan väl i förbifarten sägas att ingen är väl avundsjuk för att vederbörande besöker Taiwan och dessutom troligen kör en tävling där (jo, jag är mycket ironisk). Poängläget inför den avslutande deltävlingen som dessutom bjöd på dubbla poäng var därför en aning oviss. Ännu i skrivande stund är det väl inte helt klart vem som kan titulera sig klubbmästare i mtb, eller det är nog inte officiellt än i alla fall. Resultaten återfinns senare här. Men jag kan avslöja att dagens vinnare blev Henrik M efter en hård batalj med Johan L.

Undertecknad fanns på plats. Dessvärre inte som deltagare utan jag fick agera publik och moraliskt stöd och bidra med lite tidtagningsassistans. Det är inte helt lätt att köra mtb utan cykel. Missade därmed min andra deltävling i rad på Mtb. Surt sa reeeeven.

Men jag bjöds på en nostalgitripp då jag inte varit här på många år och detta är ett av de områden där jag började cykla mtb i för tjugo år sedan. Det går att konstatera att tidens tand tärt på nejden. Det ser inte ut nu som det gjorde då. Gudrun rensade rent vissa områden. Andra är bara nedhuggna. Lejonbacken är numera inte en liten slalombacke utan en skogsbacke full med sly och ungträd. Men det går uppenbarligen fortfarande cykla här. Alltid något...

/ J - walking down memory lane...rensad med lövblås