Att komma av sig och "igång sig"

Det är lätt att komma av sig när det gäller träning. Skador, sjukdomar, livet – det finns mycket som kan påverka och störa eller förstöra ett upplägg. Om det ibland är svårt att komma igång med träning så är det ännu svårare att starta om och kanske om igen. Känns det bekant?

Och det är märkligt vad en tids frånvaro från sadeln eller löpspåret kan göra med dagsform och kondition. Den inre cyklisten i mig vrider sig i vånda. Visserligen blir det ett antal mil i veckan som transport, ibland några mil om dagen, men någon träning har det inte varit fråga om på ett tag. Det märks kan man väl milt uttrycka det som. Till och med runt midjan. Aj aj. 

En dyster cocktail av smärtande benhinnor, rambrott på mountainbiken och uselt väder dödade all form av pulshöjande aktiviteter ett tag. Till och med pendlaröket protesterar mot tingens tillstånd. Vädret har effektivt bidragit till att bromsklossarna är helt nedmalda, regn och grus blir effektiv slippasta. Orkar inte byta dem för stunden så inte ens den går att träna på.

De yttre förutsättningarna komplicerar men värst är att lusten försvann för ett tag. Dags att ändra på det!

Smärtan i benet verkar nu ha gett med sig och några korta cykelturer har det blivit. Jag vågade till och med ge mig på en liten joggingtur i förrgår (som inte hade blivit av utan eminent sällskap). Börjar dock mycket försiktigt med en kortrunda på 3,4km och i stilla tempo. Nogsamt lyssnande efter kroppens signaler, bortsett från det vanliga som att benen försöker göra mig uppmärksam på att de i allmänhet tycker bättre om att ligga i tv-soffan än att röra på sig.  Har till och med avstått från ”måndagsturerna” med klubben för att ta det extra lugnt.

Ägnar mig istället åt det jag i träningsdagboken valt att kalla ”rehabträning” d v s tämligen lugn cykling och löpning med en eller flera dagars vila emellan. Målet är 3 träningstillfällen i veckan till att börja med. Vill inte ha tillbaks smärtan. Tänkte även lägga på ett antal raska promenader utöver det för att härda benen. Det gör trots allt lite ont efter löpturen.

Tyvärr så innebär den spruckna ramen på mountainbiken att det inte blir något deltagande i ”Bros mtb-cup deltävling 6”på söndag. Får om jag hinner och kan delta som publik eller möjligen i sekretariatet. Tråkigt då jag sett fram emot denna tillställning. Det har gått tämligen bra på de sista deltävlingarna och jag var nyfiken på formatet. Elimineringsheat är det som gäller den här gången, något jag aldrig prövat. Med rådande dagsform och med tanke på såväl den tekniska korta banan och formatet så kanske det är lika bra att jag inte kan delta J

På de korta rundorna som jag kuskat runt på märks det tydligt att kondition i högsta grad är en färskvara. Den nuvarande borde vara på rea då datumet har gått ut. Men nu jäklar skall det ändras på! Det är dags att kavla upp de skjortärmar jag inte har, torka den imaginära svetten ur pannan, spotta i ovalkig näve och gräva djupt i envishetskapitalet. Det är dags att ”komma igång sig”.